Bokrecension – Försoningens väg

Boken kan uppfattas som en inspiration till en fördjupad bibelförståelse men kanske främst som ett konkret ”verktyg” att arbeta med försoningsprocessen.



Karin och Monica har läst boken Försoningens väg.

Försoningens väg, Ebba Älverbrant och Ulrika Fritzon. Verbum, 2022.

Boken handlar om livet, att hantera det som livet fört med sig. Författarna ger oss en metod och olika verktyg för att nå försoning. Boken ger både en bred förståelse av försoning som fenomen men också fördjupad kunskap om försoning som process. Genom bibelberättelser, egna livsberättelser och delande från deltagare ger författarna oss en trovärdig och pedagogisk väg att få en djupare insikt i hur vi tillsammans kan leva mera helt. Att leva försonade med att livet blev som det nu är. En helhet som tar sin utgångspunkt i att vi alla är skapade och sedda i kärlek och att det är genom den kärleken vi också kan erkänna vår brustenhet, våra övertramp, våra misstag. Genom självrannsakan och självinsikt kan vi genom bokens upplägg ta oss igenom en livsvandring där målet är försoning.  

Författarna lyckas med att göra begreppet försoning konkret och tillämpbart för att kunna vara till hjälp i våra liv och även förankra metoden teologiskt. Författarna menar att försoning ”tar sin utgångspunkt i tron på att människan äger kapacitet att klara av att leva också̊ med det som hon inte vill leva med.” Det är inte en väg som är enkel och kravlös men nödvändig, för att citera författarna: ”Det är i handling som förändringens möjligheter ligger.”

Författarnas egna bakgrunder som diakon respektive präst ger boken ytterligare en dimension då de teologiska och diakonala delarna fint samspelar för helheten. Författarna inleder med att hänvisa till Jesus uppmaning i Matteus kap. 25 som ett ledord: ”Jag satt i fängelse och ni besökte mig…”, författarna betonar det enligt följande ”Min skyldighet som människa var att se människan – en människa som jag själv, en Guds avbild – och besöka honom eller henne som vore det Kristus jag mötte”. Ett citat som uppmuntrar oss alla att möta varandra med ett diakonalt förhållningsätt med varsamhet och utan att döma. Att vara medvandrare, eller att själv våga vandra försoningens väg, kräver både mod och styrka.

Boken kan uppfattas som en inspiration till en fördjupad bibelförståelse men kanske främst som ett konkret ”verktyg” att arbeta med försoningsprocessen. Försoningsprocessen måste få ta tid, och att i det arbetet få ha redskap i mötet med både vår egen och andras försoningsprocess, ger oss trygghet, hopp och mod att finnas i processen även när vi inte tror eller ser att försoning är möjlig. Metoden som beskrivs är en väg att ta sig ur våld och destruktivitet, att bli medveten om och ta ansvar för sina handlingar. Vår övertygelse är att den försoningsprocess som beskrivs kan förändra oss som människor och vara en väg till ett helare liv.

Det är en bok som berör på djupet, som talar om livet och dess skörhet, som benämner vår rädsla och vår skam, som talar om befrielse och nåd och som inger hopp. Som varsamt visar att det på många sätt handlar om att närma sig sin egen berättelse, införliva, omfamna och våga vara sig själv, med det som kommit att bli ens liv.


Monica Sölvesdotter Olsson och Karin Ahlqvist, stiftsdiakoner i Växjö stift

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *