Sommaren är ännu här och vi delar sedvanligt med oss av lästips för hängmattan eller läsfåtöljen. Vi tipsar idag om nyutkommen teologisk fördjupning.

Gråstensteologi. En kultur med svedda vingar lär sig landa, av Petra Carlsson Redell. Argument, 2023

I skapelseberättelsen i Bibeln kan vi fundera över formuleringen gällande människans roll i skapelsen. Är vi satta att bruka jorden eller är vi satta att vårda jorden? Det är ingen fråga som Carlsson Redell direkt lyfter i sin text men som boken egentligen handlar om. Bokens strävan är ett maktskifte där människan som enskild varelse inte längre ska ses som upphöjd eller som skapelsens krona, utan snarare som en del av en helhet, en enhet där jord, hav, himmel och natur är i samspel och i samklang. Författaren vill att vi ska reflektera över hur vi människor ska leva och vilka konsekvenser vår tro ska få i praktiken. Hon uppmuntrar oss till ”ett förhållningssätt till tro och andlighet som tar sin utgångspunkt i marken snarare än i himlen”.

Titeln anspelar på Werner Aspenströms dikt Ikaros och gossen Gråsten, där författaren menar att vi i dagens samhälle likt Ikaors flugit för nära solen i vår strävan efter att bli fullkomliga. Vi måste istället vända blicken neråt och inåt mot gossen Gråsten: ”en teologi för fotsulan och den nedåtvända själen, för konsten att stanna och äga tyngd. Teologi för det som blev kvarglömt på ängen medan vi lärde oss drömma om höga höjder, abstrakta storheter och exotiska platser flygtimmar bort”.

Författaren låter oss genom boken möta flera olika tänkare, teologer och konstnärer som alla på olika sätt ger oss inspiration att tänka mer holistiskt och med en ömhet och kärlek för naturen som en del av skapelsen. Som författaren skriver: ”Filosofiska och teologiska tankefigurer, men med påtagliga konsekvenser för världen, planeten och alla varelser.”

Kapitlen kan läsas som enskilda inspirationstexter men de bärs av den röda tråden – att börja teologin inte med himmelsperspektiv utan utifrån jorden, naturen och skapelsen och vilka konsekvenser det får. Med titeln ”Tron ställer om, fjällbjörkar, antropogen, samedrömmar” låter oss författaren möta vår egen kultur i Sverige både genom ett historiskt svep över förföljelser och trakasserier av samer. Men också den bortglömda kunskapen som förmedlats och förmedlas ännu idag – samernas liv som en inspiration att leva i närhet och samklang med naturen. Författaren tar oss även med till bland annat #metoo, genom konstnärens Foucaults skapelsesyn till queer-aktivism i USA.

Författaren avslutar boken med att igen återknyta till Ikarosdikten och perspektivet med gossen Gråsten, och drar paralleller till bibeltexten om hörnstenen (Ps 118:22) och menar: ”Det förbisedda och lågt ansedda som blir centralt och upphöjt är genomgående i kristet tänkande, om än en aspekt som tystats under tider av kyrkligt maktsträvande. Kravet på en annan blick, en annan hierarki framträder starkt i bibelberättelsernas uppmaning om att sätta barnen först, att låta den sista bli den första (…) Det är tydligt att bibelförfattarna tänker att ett budskap som syftar till att förvandla världen också kräver en omvänd ordning, en kullkastad kulturell hierarki.”

En bok som väcker tankar och på ett vackert och naturnära sätt sätter in oss människor i ett större sammanhang, dels för att väcka vårt ansvar men också för att förnimma storheten i Guds skapelse.

Karin Ahlqvist, diakonibloggen