Vi lyfter ämnet opinion och påverkansarbete på diakonibloggen. Idag får vi ta del av det påverkansarbete som bedrivs av Umeå Stadsmission.
För oss handlar påverkansarbete inte bara om att påverka politikens syn på behovet av det diakonala arbetet utan även att ta in, bemöta och utmana de förutfattade meningar och åsikter som finns i hela samhället kring de människor vi möter i vårt dagliga arbete. Vi matas dagligen, framför allt i media, med bilder av människor i utsatthet som gängkriminella, våldsamma, osvenska och ohederliga och sällan visas människan bakom upp. Inte heller problematiseras det varför människor i vissa fall väljer en sämre eller rent av förödande väg i sitt liv, i vissa fall väldigt tidigt i livet.
Lokalt i Umeå, där vi primärt verkar, har vår verksamhet varit lite i bakgrunden om vi tittar tillbaka i tiden. Lite ”verka men inte synas”. De senaste två åren har vi tagit steg för att visa att vi finns, att våra besökare finns och att det finns behov som inte täcks av samhällets system. Människor som faller mellan stolarna för att de kämpar med både psykisk ohälsa och beroendesjukdom parallellt till exempel; eller som behövt fly från en våldsam närmiljö men samtidigt har ett beroende, saknar egna medel eller på annat sätt inte levt upp till den gängse bilden av hur ett brottsoffer ”ska vara”. Två vanliga orsaker till att man inte hör hemma i en enda specifik instans och därmed inte får den hjälp man behöver.
Den satsning vi gjort är bland annat att anställa en kommunikatör som besitter kompetens i hur, när och var vi ska höras. Vi försöker ändra bilden av att Stadsmissionen arbetar med välgörenhet och visa att det vi gör är att stötta människor till egenmakt. Vi har också en ledning som uppvaktar kommun och region med våra hjärtefrågor och med idéer på hur vi tillsammans med dem kan komma framåt i stödet till utsatta. Vi arbetar också hårt med att visa att det förtroende som vi så ofta får av våra besökare och klienter, just för att vi inte är en myndighet och har lättare att möta människan där den befinner sig, är en styrka som myndigheter såväl som politiken och rättsväsendet kan dra nytta av.
Vi tycker att vi kommit en bra bit på rätt väg i vårt påverkansarbete. Vi syns mer i såväl media som andra sammanhang. Vi har en god, växande dialog med politiken i Umeå – bland annat sitter två nämndpolitiker adjungerade i vår styrelse. Dessutom ser vi en växande skara lokala företag som vill vara med och stötta vårt arbete. I och med det så hjälper de oss praktiskt och/eller materiellt samtidigt som de bidrar till folkbildningen genom att öka medvetenheten hos både anställda och kunder om vår verksamhet. Många gånger finns en enorm vilja att stötta oss; vi behöver bara ställa frågan och hjälpa till med hur:et.
Men bland det svåraste påverkansarbetet är ändå att skapa förståelse för att alla människor, oavsett socioekonomisk bakgrund, trillar på vägen ibland. Skillnaden är att de som redan har så lite, trillar hårdast. Toleransen i samhället för att vägen inte är spikrak; den är naggad i kanten när det kommer till utsatta människor. Bristen på förståelse för att det rent av är logiskt att ta till samma lösningar som man alltid gjort när livet känns tungt och motigt, är stor. Vad gör du själv av vana även fast du vet att det egentligen inte gagnar dig? Det påverkansarbetet är svårt men viktigt och många gånger väldigt tacksamt att arbeta med.
Sara Rosberg, direktor Umeå Stadsmission
Har du som läsare något som du skulle vilja dela med dig av är du välkommen att höra av dig till oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar