• Diakonibloggen
  • Rapport: Decentraliserad diakoni behöver samordna sitt lärande
Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Rapport: Decentraliserad diakoni behöver samordna sitt lärande

I samband med konferensen Diakonins kunskap i september presenterades tre rapporter som nyligen publicerats. En av dem är skriven av Elisabeth Christiansson Drake och Stig Linde med titeln Diakonins kunskap – statistik, analys och återkoppling inom Svenska kyrkan. Nedan beskriver Stig Linde en sammanfattning av rapportens innehåll och ärende.

Inom Svenska kyrkan saknas det inte arbetsformer för att bygga och förmedla kunskap, med olika forum för kunskapsutbyte på lokal, regional och nationell nivå. En stor andel medarbetare är väl utbildade. Men vad är det då som hindrar ett effektivt organisatoriskt lärande inom den diakonala verksamheten?

Svenska kyrkans diakoni är decentraliserad och bedrivs på församlings- och pastoratsnivå, vilket ger stor flexibilitet men också medför uppenbara utmaningar. När det gäller organisatoriskt lärande är denna brist på samordning en betydande utmaning. Tretton stift driver egna fortbildningar och projekt, om än ibland i samarbete med andra stift. Men på nationell nivå saknas ett tydligt uppdrag att driva strategiska frågor för församlingarnas diakoni – ett uppdrag som i så fall skulle behöva stödjas med relevant kunskap.

En aktuell observation är att Svenska kyrkans enheter, i takt med det ökande behovet av extern finansiering, står inför krav på att höja sin kompetens för att kunna bedriva ett kunskapsbaserat diakonalt arbete. Detta innefattar att utveckla organisatoriskt lärande och utvärdering, vilket ofta krävs av finansiärer och samarbetsparter. De lokala enheterna, som ofta är små, har inte alltid resurser att bygga upp den nödvändiga kompetensen. I större pastorat kan man se vissa initiativ på området, men det är rimligt att denna verksamhets- och kunskapsutvecklande kompetens behöver finnas på stifts- och nationell nivå.

Kriser har dock aktualiserat kunskapsbehov där samordning på nationell nivå förverkligats, till exempel i form av Support Migration och Support Diakoni. Under dessa krissituationer utvecklades ett samspel mellan kyrkans olika nivåer, där den nationella nivån fungerade som en koordinerande nod. På så sätt kunde kunskap samlas, diskuteras och spridas både inom och mellan nivåerna.

Men detta var tillfälliga strukturer under en definierad kris. Tydliga och hållbara strukturer för kunskapsutveckling inom det diakonala fältet byggdes inte upp. En sådan ambition är en utmaning för en så decentraliserad verksamhet som församlingsdiakonalt arbete.

Stig Linde

Här kan du ta del av rapporten i dess helhet.

Elisabeth Christianson Drake är lektor vid Institutionen för civilsamhälle och religion, Marie Cederschiöld högskola.
Stig Linde är diakon och universitetslektor med inriktning Civilt samhälle och sociala rörelser vid Socialhögskolan, Lunds universitet.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *