Vi fortsätter lyfta diakonins kunskap. På ämnet diakonalt arbete och statistik publicerar vi en artikel av Lena Sjöberg, som skrivit en rapport om ämnet. Artikeln publicerades i Svensk Kyrkotidning nr 3 2025.

I arbetet med statistik påtalar diakonimedarbetare frustration över att de inte kan synliggöra vad de faktiskt arbetar med: allt från kontakter med samhällsaktörer till stödjande samtal. Det behövs statistiklösningar som är ändamålsenliga för församlingar och pastorat, stift och nationell nivå, skriver här Lena Sjöberg.

Att prata om statistik för diakoni blir ofta komplicerat. Det finns varken styrdokument eller gränser för vad Svenska kyrkans diakoniverksamhet ska innehålla, och då är det inte lätt att nå samsyn kring vad som är viktigt att räkna. Därtill förefaller kunskapen vara låg om de nya rutiner och bestämmelser kring verksamhetsstatistik som infördes i hela Svenska kyrkan 2022.

Börja inte gäspa nu. Statistik om diakoni handlar om din församlingsverksamhet och de människor som det diakonala arbetet är till för. Människor och verksamhet som riskerar att bli osynliga om vi räknar fel saker eller på fel sätt. Om det är oklart hur man ska räkna eller vad statistiken ska användas till, kan det leda till att församlingar lägger ned tid på att rapportera data som knappt går att använda.

Med andra ord: Det är dags att ta ett helhetsgrepp på diakonins statistikbehov.

Vad är verksamhetsstatistik?

Alla typer av statistik om Svenska kyrkans verksamhet borde egentligen kallas verksamhetsstatistik, men kallas inte alltid det, av någon anledning. Ofta syftar ordet på den statistik som styrs av de bestämmelser som Kyrkostyrelsen utfärdade i SvKB 2020:13. På diakonins område är detta till exempel statistik över utbetalade ekonomiska bistånd och antal hembesök. Det finns också statistikuppgifter som samlas i på andra sätt, till exempel via den årliga enkätundersökningen (den s.k. Kyrkbussen). Detta kan man också se som en form av verksamhetsstatistik, som samlas in på andra sätt, och som inte styrs av några bestämmelser. Skillnaden i insamlingssätt och bestämmelser påverkar bland annat hur många församlingar som lämnar in statistik och hur tillförlitlig statistiken därmed kan anses vara. Detta gör det svårt att jämföra, det blir som att jämföra äpplen och tomater. Varför det är så, kanske blir tydligt när jag beskriver mer nedan om hur de olika statistikuppgifterna samlas in.

Hur fungerar insamling av verksamhetsstatistik idag?

Från och med den 1 januari 2022 infördes löpande insamling av verksamhetsstatistik i hela Svenska kyrkan. Den nya rutinen ersatte en tidigare huvudsakligen manuell rutin, där församlingar registrerade statistik årligen via ett webformulär.

Inför övergången till löpande statistikinsamling utfärdade Kyrkostyrelsen – för första gången – bestämmelser kring statistikinsamling i en SvKB (Svenska kyrkans bestämmelser) med nummer 2020:13. Där fastställs en viktig princip, nämligen att alla församlingar ska lämna in den statistik som beskrivs i bilagan till bestämmelserna, det är inte valfritt. Ansvaret för statistikinlämning åläggs kyrkoherden. Det fastställs även i bestämmelserna vid vilka tidpunkter statistikinlämningen ska ske.

I bilagan till bestämmelserna delas statistiken in i två slag: statistik som lämnas årligen och statistik som lämnas löpande. Statistik som ska lämnas löpande – exempelvis hembesök, antal deltagare i gudstjänster samt förfrågningar om råd, bistånd och stöd – ska vara inrapporterad senast den 20 i månaden efter verksamhetsmånaden. Statistik som lämnas in årligen – till exempel antal ideella medarbetare, sorgegrupper, körer och konfirmander – ska vara inrapporterad senast den 20 januari året efter verksamhetsåret.

Vad räknas, vad räknas inte

Den statistik som regleras i SvKB 2020:13 omfattar dock inte all verksamhet som bedrivs i församlingarna. Vad gäller diakoni, omfattas endast några få statistikkategorier av regleringen: ekonomiska bistånd, hembesök, besök på sjukhus och andra institutioner, förfrågningar om råd, bistånd och stöd, samt ideella medarbetare inom diakoniverksamheten. I SvKB 2020:13 räknas även ett antal andra verksamhetsformer upp, som man skulle kunna kalla diakonala: öppna gemenskapsträffar, sorgegrupper, syföreningar och arbetskretsar, samt ”övriga grupper” som kan vara av de mest skilda slag, vissa med diakoniinriktning och andra kanske inte. Dessa finns dock inte under rubriken Diakoni, utan under Vuxenverksamhet, kanske därför att statistik över dessa verksamheter infördes innan diakoniinförts som statistikområde. Detta skedde ju nämligen först 2014.

För viktiga delar av det diakonala arbetet samlas det inte in någon verksamhetsstatistik. Detta gäller till exempel stödsamtal, antal personer som deltar i arbetsträning eller praktik, samverkan med myndigheter, vårdgivare och andra externa parter, samt utdelning av mat och kläder. För vissa delar inhämtas statistik istället på andra sätt, till exempel genom enkätundersökningar. [i]

Målet: Att förenkla

Sammanfattningsvis kan man konstatera att SvKB 2020:13 huvudsakligen reglerar skyldigheten att löpande lämna in motsvarande statistikuppgifter som tidigare samlats in årligen: det är rutinen mer än innehållet som är nytt.

Ett viktigt syfte med detta var att förenkla statistikhanteringen i församlingar och pastorat. Statistikrapportering är en arbetsuppgift som ofta mött motstånd och kritik, och som kan uppfattas tidsödande utan att ge församlingen något större mervärde. Genom att göra det möjligt att registrera statistiken löpande i en app, i nära anslutning till verksamheten, skulle det bli enklare att göra rätt och kvaliteten bli bättre. Dessutom skulle statistiken kunna göras tillgänglig tidigare, och bli till mer nytta i församlingarnas verksamhets- och budgetprocess.

System och rutiner

Rutinen för löpande statistikinsamling bygger på att data från verksamheten automatiskt överförs till statistikdatabasen från församlingars lokalbokningssystem. Införandet föregicks av en tvåårig försöksverksamhet där över 200 församlingar valde att delta, och där leverantörer av tre olika kommersiella bokningssystem medverkade. Erfarenheterna från försöksverksamheten var över lag positiv: det upplevdes spara arbetstid i församlingarna att hantera statistiken löpande.

Inför att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft, fick kyrkokansliet i uppdrag att ta fram tekniska lösningar för löpande statistikinsamling. Här vidareutvecklades de tekniska lösningar som tagits fram under försöksverksamheten. Det byggdes appar så att statistiken skulle kunna knappas in via mobilen, även för församlingar som inte använder något lokalbokningssystem. Det ställdes krav på leverantörerna av bokningssystem att utveckla funktionalitet för att kunna samla in all den statistik som omfattades av de nya bestämmelserna, till exempel statistik om verksamheter som inte hängde ihop med någon särskild lokalbokning. Visualiserings- och analysplattformen ViSAutvecklades med nya rapporter och funktioner. Kyrkokansliet tog även fram en webbplats för statistik på Kornet, samt ett antal instruktionsfilmer och digitala utbildningar som fick en förhållandevis stor spridning.

Att säkra kvaliteten

En av konsekvenserna av övergången till löpande statistikinsamling är att fler medarbetare blir involverade i att rapportera statistik från sin verksamhet. För att tidigt kunna hitta fel och luckor i statistiken utvecklades en ny roll: rollen som statistikansvarig i församling eller pastorat. Det togs också fram ett webbverktyg för statistikavstämning.

Rollen som statistikansvarig är viktig och kräver god verksamhetskännedom. Det handlar inte bara om att se att uppgifter som rapporterats in är rimliga. Statistikansvarig behöver också kunna se att det fattas statistik som borde ha rapporterats in, och efterlysa den.

Att kontrollen sker lokalt höjer kvaliteten på den inregistrerade statistiken. Det är dock betydligt svårare att identifiera luckor och fel när det handlar om aktiviteter som inte är kopplade till ett specifikt datum, lokal eller klockslag. Detta är fallet för flera av diakonins statistikområden. Det ställer krav på den som utför diakonalt arbete att själv hålla reda på exempelvis hur många telefonsamtal med frågor om bistånd eller stöd som tagits emot under en viss vecka eller månad. Diakonalt arbete kan även utföras av andra i arbetslaget eller av ideella medarbetare. Det är lätt att något missas.

Nedgång för diakoniverksamheten – fakta eller fiktion?

Är detta orsaken till att Svenska kyrkans diakoniverksamhet – enligt verksamhetsstatistiken – ser ut att ha minskat kraftigt i omfattning från och med 2022? Nedgången gäller nästan alla statistikkategorier, med undantag av ekonomiska bistånd. En fråga som ligger nära till hands är om felet ligger i verksamheten eller statistiken? I möten med församlingar och pastorat har jag kunnat konstatera att medarbetarna inte ser någon minskad efterfrågan på diakonins tjänster. Däremot förefaller församlingar och pastorat göra olika när man beräknar antalet deltagare, besök och förfrågningar.

Jag vill ge ett exempel: antalet inrapporterade förfrågningar om råd, bistånd och stöd har minskat från cirka 600 000 (2021) till 340 000 per år (2023). Enligt direktivet ska varje förfrågan räknas, oavsett hur denna inkommer: via epost, telefon, chatt, personligt besök eller kanske i gudstjänsten. Så har det varit ända sedan statistikkategorin infördes 2014. Den enda förändring som infördes 2022 är att förfrågningar om råd bistånd och stöd ska registreras löpande.

Är detta förklaringen till den stora nedgången? Det vet vi inte. Det kan vara så, att antalet förfrågningar kraftigt överskattades när uppgiften samlades in en gång per år. Det kan också vara så, att förfrågningar helt enkelt tappas bort på grund av att den dagliga arbetsuppgiften att möta människor som önskar bistånd eller stöd passar dåligt ihop med rutinerna för statistikinsamling.

Ett annat observandum är att antalet hembesök halverats jämfört med tiden före pandemin. I dialog med församlingar vet jag att vissa – tvärt emot vad statistikbestämmelserna anger – räknar antal besökta personer, inte gjorda besök. Detta kan vara en anledning till att antalet hembesök ser ut att ha minskat så kraftigt. Minskningen kan också bero på förändringar i verksamheten efter pandemin. Många hembesök utförs av traditionellt av ideella medarbetare i besöksgrupper eller liknande. Har dessa upphört, eller tappar man bort dessa besök? Har relationer brutits? Det vet vi inte.

Många församlingar delar numera ut matkassar och annan basbehovshjälp, i stället för att betala ut ekonomiskt bistånd i pengar. Här gör församlingar också olika när det gäller statistiken. Vissa beräknar ett ekonomiskt värde för matkassen och registrerar det som bistånd, andra gör inte så. Här finns med andra ord en stor osäkerhet. Information om matbistånd samlas även in via den årliga enkätundersökningen. Det betyder att det sker ett visst dubbelarbete kring denna statistik, och att osäkerheten är stor vad gäller omfattningen av stödet till ekonomiskt utsatta individer och familjer.

Att införa ny statistik: vilken utveckling behövs? 

I den gamla statistikinsamlingsrutinen var det förhållandevis enkelt att införa nya typer av statistik där det behövdes. Nu, när data förs över automatiskt till statistikdatabasen från församlingarnas bokningssystem krävs lite mer; fler parter berörs, men det är fortfarande inte särskilt komplicerat.

Vad är det då som krävs, om man till exempel skulle vilja införa statistik över stödsamtal eller matbistånd i verksamhetsstatistiken?

Det första är att kyrkostyrelsen behöver fatta beslut om ändring i statistikbestämmelserna om statistik, så att de nya statistikkategorierna förs in i bilagan till SvKB 2020:13. Med grund i ett sådant beslut kan förvaltningsorganisationen på kyrkokansliet föra dialog med leverantörerna av de bokningssystem som har stöd för statistikinsamling: Aveny, FAS Bokning och Medarbetaren.

Varje ny statistikkategori innebär att ny funktionalitet behöver införas, både i de digitala bokningssystemen och i kyrkans egna IT-system, Samla-appen, webbverktyget Statistikavstämning samt visualiserings- och analysplattformen ViSA. Detta behöver testas naturligtvis så att det fungerar.

För att församlingar och pastorat ska veta hur de ska göra, behövs kanske nya instruktioner på Kornet eller nya instruktionsfilmer. Kanslistöd behöver utbildas så att de kan ge stöd.

Det behövs alltså en viss framförhållning, men är inte särskilt svårt. Vad som däremot är svårt, dyrt och osäkert, är att göra sig beroende av olika parallella rutiner med enkäter, statistikföring vid sidan om eller andra särlösningar. Om statistiken ska kunna vara till nytta och leda till kunskap behöver det finnas säkra rutiner för kvalitetssäkring och statistiken behöver vara tillgänglig för stift och församlingar via VisA eller annat verktyg.

Statistikföring vid sidan om

I SKT nr 11/2024 beskrev Stig Linde en del av den statistikföring vid sidan om verksamhetsstatistiken som tagits fram för diakoni. Ett exempel är frågor om diakoni som ställs i den s.k. Kyrkbussen. Kyrkbussen är en årlig enkätundersökning som vänder sig till alla församlingar och pastorat, och besvaras av cirka 60% av dem.

Fördelen med att samla in statistik via enkät är att det inte krävs någon större utveckling. Man kan förhållandevis enkelt lägga till en fråga i enkäten och få veta något, utan att det behövs ny reglering eller nya systemlösningar.

Frågorna om diakoni har dock uppfattats krångliga att besvara. Enkäten ställs till kyrkoherden, men det är inte alltid kyrkoherden som har svaren. Det krävs alltså en manuell hantering och sammanställning av uppgifter i församlingar och pastorat innan svaren kan skickas in. Allt detta påverkar svarsviljan. Det finns ingen formell reglering av skyldigheten att besvara enkäten, och inget formellt ansvar.

Det finns inte heller någon möjlighet för församlingar, pastorat eller stift att se och analysera sin egen statistik som samlats in via enkäten. Den bidrar alltså inte till ökad kunskap om den egna verksamheten.

Allt detta påverkas svarsviljan. När det saknas svar från många församlingar blir statistiken inte lika användbar för olika analyser. Det haltar.

När Sveriges Radio ställer frågor

Värdet av att lägga ned arbete på att ta fram statistik för diakoni beror naturligtvis på vad den ska användas till. Det finns fortfarande de som menar att diakoni ska arbeta i det fördolda och inte låta tala om sig. Kyrkans medlemmar anser dock att kyrkans sociala arbete är viktigt. Det finns ett intresse från media, beslutsfattare och allmänheten kring Svenska kyrkans diakoni, vilket leder till frågor och önskemål om statistik.

Nu senast hörde Sveriges Radio av sig till Linköpings stift och undrade hur många stödsamtal Svenska kyrkan har haft i allhelgonatid. En relevant fråga som jag inte kunde besvara eftersom det inte förs någon samlad statistik över stöd- och själavårdssamtal: vi vet endast något om de samtal som inkommer till Jourhavande präst. Förfrågningar om råd, bistånd och stöd kan väl antas inkludera förfrågningar om samtalsstöd, men vi vet inte om en förfrågan leder till samtal och i så fall hur många.

Ingenstans kan en församling eller ett pastorat dokumentera statistik över hur många personer som deltar i arbetsmarknadsinkludering, praktik eller samhällstjänst inom församlingens försorg. Viss sådan statistik samlas in via Kyrkbussen, men den är inte heltäckande. Det saknas också statistik över hur ofta Svenska kyrkan tas i anspråk i olika former av samverkan eller samhällsutveckling.

När statistiken utelämnar viktiga delar av arbetet, eller den inte är anpassad efter verksamheten, uppstår ett slags moment 22. Statistik som inte kan brytas ned på stifts- eller kommunnivå blir mindre värdefull för uppföljning och lokala kampanjer. Om församlingar och pastorat inte själva har så stor nytta av statistiken, kanske man inte prioriterar arbetsuppgiften lika högt, med risk för luckor och fel i statistiken. En statistik man inte kan lita på, är mindre användbar för olika samhällsanalyser, och som underlag för att föra dialog med myndigheter och makthavare. Det blir också svårare att visa på vad Svenska kyrkan bidrar med lokalt, regionalt och nationellt.

Så som vi räknar, så värderar vi

Som ni vet, finns ingen reglering och inga nationella styrdokument för Svenska kyrkans diakoni. Man skulle kunna se statistikinsamling som en form av implicit styrning: Så som vi räknar, så värderar vi verksamheten. Det som inte räknas, riskerar att förlora sitt värde.

Detta vet diakoner. I arbetet med statistik har jag ofta hört diakonimedarbetare påtala sin frustration över att de inte kan synliggöra vad de faktiskt arbetar med: ”Jag har många samtal, när jag inte kan redovisa det i statistiken känns det som att det inte är viktigt”. ”Jag har många praktikanter, det tar massor av tid men det syns inte”. ”Jag har många kontakter med samhällsaktörer men ingen frågar efter det.” Kollegorna uttrycker också problem med att församlingar räknar på olika sätt, att pastoratsgemensam verksamhet inte kan hanteras, att diakonalt arbete som utförs av ideella medarbetare tappas bort.

Till vad ska diakonal räkning tjäna, var titeln på en artikel i Nyckeln till Svenska kyrkan 2016. Då som nu finns ett stort behov av att ta ett samlat grepp kring diakoniverksamheten som bedrivs i Svenska kyrkan, och att utreda vilken kunskap om människors utsatthet och kyrkans roll i samhället som produceras i den verksamheten. Det behövs statistiklösningar som är ändamålsenliga för församlingar och pastorat, stift och nationell nivå. Det handlar inte bara om insamling, utan också om hur statistiken presenteras och görs tillgänglig, och vem som har ansvar för att tolka och göra analyser. Statistik över stödsamtal, matbistånd och arbetsmarknadsinsatser behöver byggas in i verksamhetsstatistiken, där den rätteligen hör hemma. Nu har vi hankat oss fram länge nog!

Lena Sjöberg

stiftsdiakon,

Trestiftsprojektet Kunskapsutveckling diakoni (Linköpings, Strängnäs och Västerås stift)