Så är jag en av dem som ännu vandrar på grusgångarna, följd av min skugga från alla ljusen. Jag bär på minnen och har svårt att förstå att den dagen kommer då jag är en som man ska minnas, fast jag vet det. Så länge någon minns en finns man, sägs det. Och därför ska vi minnas dem. Det är fint. Och det är fint att tro att evighetens ljus kastar sitt sken över oss som i en spegel nu, och att hoppas att det lyser allt klarare då.
Så skriver den tidigare biskopen i Växjö stift, Jan-Olof Johansson, i sin berättelse ”Att förlora en vän” ur boken Livsviktigt. Död, sorg och vägen vidare (Argument, 2022). En bok med flera samlade berättelser – erfarenheter av att ha förlorat någon älskad närstående.
Det är Alla helgons dag och många vallfärdar till kyrkogårdarna för att tända ljus. Vem minns du? Har du inte möjlighet att ta dig till en kyrkogård eller inte har en plats att besöka för den du saknar har du möjlighet att tända ett digitalt ljus här.
Gud, för dig är allting klart,
allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.
När min tanke, tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid
– inneslut den i din frid.
All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.
E. Malmeström, Sv Ps 217
Lämna ett svar