-
När diakoni får en prislapp
”Motivet för kyrkans och den kristnes liv i diakoni är inte att stärka ett varumärke utan att möta medmänniskornas behov och att växa i kärlek. Kärlek kan inte ha någon baktanke – då degenererar den till manipulation och medmänniskan reduceras till ett medel för att den hjälpande ska kunna uppnå sina egna syften.” (Biskopsbrevet om […]
-
”Andra sidan”
”Om du så skär mig i tusen bitar kommer varje bit att ropa ‘Jesus älskar dig!’” Jag är sjutton år och blir fullständigt golvad av berättelsen om den orädde unge predikanten David Wilkerson som ensam närmar sig de kriminella gängen i femtiotalets New York. Gängledaren, Nicky Cruz, blir så provocerad när Wilkerson hävdar att Jesus […]
-
Vad ska jag rösta på?
Vad ska jag rösta på i kyrkovalet? Det är en fråga som vi den senaste tiden mött allt oftare. Den 19 september är det dags för val men redan nu kan du som medlem i Svenska kyrkan förtidsrösta. Ofta blir vi glada när vi får frågan, för då finns det ett engagemang och en längtan […]
-
Helt plötsligt blev allting tråkigt
Hur ofta har vi tråkigt egentligen? Hur ofta har jag tråkigt? Våra barn hade nog svarat att det är tråkigt oftare än jag svarar. Jag har nog egentligen aldrig det riktigt tråkigt. I vanliga fall. Jag älskar mitt jobb, har aldrig känt av söndagsångest. Jag trivs i mitt hus, i samhället jag bor och lever nog […]
-
Det viktiga mänskliga mötet
När jag ser tillbaka på året som gått ser jag, att arbetet under pandemin har inneburit att vi har behövt uppfinna hjulet under körning. Metoderna fanns inte, verkligheten stämde inte överens med kartan, vi fick ta oss fram i okänd terräng. Allt försvann, strukturen, inga hållpunkter, men nu efter ett år upplever jag att arbetet […]
-
Diakonins ledstjärna – flexibilitet
2020 blev som för många andra ett år där vi möttes av en ny vardag, ett år där diakonins ledstjärna – flexibilitet – fick följas hela vägen. Söndagen den 15:e mars, det är första dagen på något som kom att bli ett mycket märkligt år. Pandemin hade börjat komma på allvar även i vårt område, […]
-
Den längsta resan är resan inåt
Händer tvättas, spritas och knäpps i bön. Avstånd och närhet tydliggörs och orden formas bakom munskydden. Det är korsdrag i det lilla samtalsrummet. Fönster och sinnen är öppna. Där i samtalet utkristalliserar sig en smärtsamt flytande verklighet. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans berömda term ”liquid modernity”: samtiden präglas av det odefinierade, det som flyter; […]
-
#Orangetheworld
Vi klär oss i orange!!Idag den 25 november är den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Vi klär oss i orange, en ljus och optimistisk färg som representerar en värld fri från våld mot kvinnor och flickor. Byggnader lyses upp och olika manifestationer genomförs. Särskilt denna tid är manifestationen extra viktig. ”Under Coronapandemin […]
-
God jul och gott nytt år!
Snart har 2019 gått och vi på diakonibloggen ser tillbaka på ett fint år. Vi har haft flera teman på bloggen och fått del av många tankar, både genom gästbloggare och kommentarer, vilket vi är väldigt glada och tacksamma för. Vi har också haft glädjen att åka runt i landet och delta i inspirerande samtal […]
-
Avskaffa diakoner?
Skulle kyrkan bli mer diakonal om diakoner inte fanns? Skulle allas gemensamma ansvar för diakonin bli tydligare om diakonämbetet avskaffades? Eller kan diakoners kompetens nyttjas bättre så att diakonin i stället blir tydligare? Detta får du höra Anna Moilanen berätta om tänka till om i podden Behåll hatten på. https://soundcloud.com/behallhattenpa/behall-hatten-pa-om-2?fbclid=IwAR31V_Yv3wksK62BXevrEgXMAjV2M9qOY6LnZxgQZ2E6X3SWPYHDCvP7c-YKarin och Lotta med hörlurar på […]
Kategori: Diakoni – men hur?
