Kategori: Diakoni – men hur?
-
Diakonikonferens 2022
Nätverket för främjande av diakonalt ledarskap, Marie Cederschiöld högskola, Verbum och Sensus har under en tid arbetat för att verkställa det många av oss med intresse för diakonala frågor har längtat efter - en nätverkande konferens där vi tillsammans fyller på kunskap och diskuterar diakoni, ledarskap och uppdrag i en tid av förändring. På[…]
-
Tillsammans är vi starkare som kyrka!
Att vara aktiv i en barn- och ungdomsrörelse är bland det roligaste som finns! Det är utvecklande, kreativt och stimulerande. Men det är också en kamp. En kamp som inte alltid är min. Ett vi och dom skapas så lätt när det kommer till ungdomar. Ungdomar är allas angelägenhet men samtidigt ingens. […]
-
Vad är vårt svar?
När den här texten skrivs har hösten på allvar blåst in över Stockholm där vi på Expo har vårt kontor. Saker och ting är i förändring, så också i samhället. Varje vecka hör det av sig folk till oss på Expo, inte minst från personer med ett engagemang i Svenska kyrkan,[…]
-
När diakoni får en prislapp
"Motivet för kyrkans och den kristnes liv i diakoni är inte att stärka ett varumärke utan att möta medmänniskornas behov och att växa i kärlek. Kärlek kan inte ha någon baktanke – då degenererar den till manipulation och medmänniskan reduceras till ett medel för att den hjälpande ska kunna uppnå[…]
-
”Andra sidan”
”Om du så skär mig i tusen bitar kommer varje bit att ropa ‘Jesus älskar dig!'” Jag är sjutton år och blir fullständigt golvad av berättelsen om den orädde unge predikanten David Wilkerson som ensam närmar sig de kriminella gängen i femtiotalets New York. Gängledaren, Nicky Cruz, blir så provocerad[…]
-
Vad ska jag rösta på?
Vad ska jag rösta på i kyrkovalet? Det är en fråga som vi den senaste tiden mött allt oftare. Den 19 september är det dags för val men redan nu kan du som medlem i Svenska kyrkan förtidsrösta. Ofta blir vi glada när vi får frågan, för då finns det[…]
-
Helt plötsligt blev allting tråkigt
Hur ofta har vi tråkigt egentligen? Hur ofta har jag tråkigt? Våra barn hade nog svarat att det är tråkigt oftare än jag svarar. Jag har nog egentligen aldrig det riktigt tråkigt. I vanliga fall. Jag älskar mitt jobb, har aldrig känt av söndagsångest. Jag trivs i mitt hus, i samhället[…]
-
Det viktiga mänskliga mötet
När jag ser tillbaka på året som gått ser jag, att arbetet under pandemin har inneburit att vi har behövt uppfinna hjulet under körning. Metoderna fanns inte, verkligheten stämde inte överens med kartan, vi fick ta oss fram i okänd terräng. Allt försvann, strukturen, inga hållpunkter, men nu efter ett[…]
-
Diakonins ledstjärna – flexibilitet
020 blev som för många andra ett år där vi möttes av en ny vardag, ett år där diakonins ledstjärna – flexibilitet – fick följas hela vägen. Söndagen den 15:e mars, det är första dagen på något som kom att bli ett mycket märkligt år. Pandemin hade börjat komma på[…] -
Den längsta resan är resan inåt
Händer tvättas, spritas och knäpps i bön. Avstånd och närhet tydliggörs och orden formas bakom munskydden. Det är korsdrag i det lilla samtalsrummet. Fönster och sinnen är öppna. Där i samtalet utkristalliserar sig en smärtsamt flytande verklighet. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans berömda term ”liquid modernity”: samtiden präglas av[…]