Verktygen för en grönare predikstol öppnar upp för att inte bara vara en bok för predikanter utan också för samtalen om hållbarhet och arbetet för att nå en hållbar livsföring.

Sommaren är här och vi delar sedvanligt med oss av lästips för hängmattan eller läsfåtöljen. Erik Dreier, som nyligen recenserade Gud såg att det var gott, har läst ytterligare en bok med fokus på klimatet.

Markens alla träd klappar händer – verktyg för en grönare predikstol, av Magdalena Sjöholm.
Verbum, 2022.

Förordet av biskop Andreas Holmberg presenterar boken träffsäkert, liksom författarens egen inledning. Bokens titel: Markens alla träd klappar händer är hämtat från Jesaja 55 – en titel som på ett sätt är talande för att den vänder på perspektivet. Det är vi som får vara åhörarna idag. Det är inte vi som ska tala om för varandra eller ange gränserna för vad världen ska få leva i och av. Vi får lyssna till hur markens alla träd klappar händer eller vad säger den omvärld som vi omges av för något om Gud eller om oss och vårt beteende och ansvar? Mellan raderna i boken tonar också bönen att profetorden ska besannas. Bokens andra titel: verktyg för en grönare predikstol, förklarar närmare bokens innehåll och ärende. 

Sjöholm bjuder oss att smaka på texterna och följa med på hennes eget resonemang och delar av hennes egen historia, liksom att stifta bekantskap med tre teologer och en ekonom och klimatpsykolog. Jag är själv predikant och läste predikan för den tredje söndagen efter trefaldighet som predikoförberedelse för att bland annat tala om temat förlorad och återfunnen. Jag möttes av ett stoff som både ett nytt och nyttigt verktyg att se med andra ögon det som egentligen borde vara självklart (kanske kan det sägas om väldigt många texter). I verktygslådan finns begrepp som hjälper genom att vara oväntade, nydanande och tankeväckande: andra-än-människor panenteism, med-jordare, är några exempel. Magdalena Sjöholm skriver i åtta relativt korta kapitel mycket innehållsrikt där läsningen går snabbt för hon finner orden väl och beskriver träffsäkert. Verktygen för en grönare predikstol öppnar upp för att inte bara vara en bok för predikanter utan också för samtalen om hållbarhet och arbetet för att nå en hållbar livsföring. Boken blir en god ingång till kollegial fördjupning eller som underlag till en samtals- eller arbetsgrupp. Bokens kapitel och resonemang blir också platser att återvända till.

Vi får i boken möta formuleringen att floderna klappar sina händer i glädje – kanske gör de det i ljuset av höjda röster, handlingskraft, hopp (läsaren bjuds på fyra olika sorters hopp) och att förändring är möjlig. Klimatkrisfakta avlöses i boken av resonemang kring att världens sårbarhet också är vår egen, vikten av att teckna världsbilder som inte baseras på konsumtion och förväntad lycka av den, resonemang kring hur vi människor fungerar och verktyg för att undvika vi och dom och istället koppla ihop jag med vi eller oss. 

Det är fint att frågan ställs om predikningar om klimatet gör någon skillnad. Det kändes nästan som att markens träd klappade händer – både i ljuset av att ta känslan av meningslöshet eller otillräcklighet på allvar och det stora i ett predikans tilltal, som lyfts med en tolkning att vara ett fortsatt skapelseord, formulerat genom gemensam kunskap och uttalat från allt grönare predikstolar.

Erik Dreier, präst, Jönköpings församling