-
Samerna – ett urfolk i Sverige
På söndag 16 maj är det val till Sametinget. I några inlägg, varav två bokrecensioner, uppmärksammar diakonibloggen en del av vår svenska historia som många av oss inte riktigt känner till eller gärna vill glömma – nämligen bemötandet av minoritetsfolk i vårt land genom historien. Idag fokuserar vi på samerna som har epitetet ursprungsfolk i…
-
Min granne moskén
Det är nästan 20 år sedan som jag hade förmånen att få vara student i Jerusalem under en termin. Temat var ”Guds tid” och platsen var Svenska teologiska institutet. Efter en termin i Jerusalem var vi tvungna att handla en ny väckarklocka. Varje morgon hade vi väckts av böneutropet från moskén i kvarteret – och…
-
Var börjar vi?
Tänk om man bara skulle lägga ner allt och starta om. Vad skulle hända då? Vilket sorts kyrkoliv skulle börja spira då? Jag har funderat på det här många gånger. Bakom tanken ligger en upplevelse av kyrka och församling mer som förening likt frimärkssamlarklubben än som de heligas gemenskap, mer som producent av verksamhet och…
-
Funderingar i skuggan av Corona
Det framstår med en sådan tydlighet, hur vi har inrett vårt universum till en trygg och ombonad plats att leva i, för oss själva och för våra barn. Säkerheten framför allt. De farliga hålen har täppts till. Räcken och ramper har byggts upp och vaccinationsprogram rullats ut. Allt för att eliminera riskerna och göra tillvaron…
-
Att vara ensamkommande i coronatider
Det är väldigt jobbigt och svårt just nu i coronatider. Man vågar inte träffa och ha umgås med sina kära och nära. Ni kanske alla märkte nu skillnaden mellan ett videosamtal med sina vänner i stället att kan träffas och krama om dem.Men det är ännu värre att vara ensamkommande i Sverige. En person som…
-
Jag ger upp nu!
För några veckor sedan släppte jag en låt kallad ”Jag ger upp nu” och har sedan dess känt att timingen på den titeln knappast kunde varit sämre. Är det något vi inte ska göra i tider av karantän och social distansering är det att ge upp! Men så påminde en klok person mig om Sinnesrobönen:…
-
I ett kärlekshav
När jag en morgon öppnade sociala media möttes jag av en nyskriven sång av kyrkomusikern Karin Edwardsson i Kristine kyrka här i Jönköping. Karins sång, som var riktad till de sjuka i coronakrisen och deras anhöriga, inleds med ”Håll mig i din hand och led mig genom mörka natten.” En innerlig och hoppfull sång som berörde mig…
-
Vad gör det här med oss?
Våren 2020 kommer vi aldrig att glömma. Den våren när ett nytt virus gjorde entré i världen och ställde till så mycket för så många. Vi påverkas alla på ett eller annat sätt. En del får gå igenom svår sjukdom, en del drabbas av sorg efter anhöriga, en del kämpar i vården och äldreomsorgen, en…
-
När det här är över
Dissonansen i vardagen håller på att göra mig galen, solen skiner och våren brister ut i det jubel jag vanligtvis dras med i med en sorts rus inombords, men nu känns det livsfarligt att gå ut, som om någon släppt ut en osynlig och doftlös livsfarlig gas. Det har pågått så länge att människor omkring…
-
Att bära hela påsken
Påsken är ett koncentrat av livet. Här finns allt inom loppet av några dagar. I livet händer det enkla och det svåra ibland efter varandra, som en kedja. Men oftare finns alla delar där samtidigt. Lyckan över god mat finns samtidigt som sorgen över en älskad saknad vän. Känslan av vårsolen mot huden samtidigt som…
Kategori: framtid
