-
Ibland måste jag få hålla en hand, vidröra en panna, hålla om, hålla kvar
En dag dök denna drabbande text upp i facebookflödet och Diakonibloggen fick lov att dela med oss av den till våra läsare. Texten är skriven av sjukhuspräst Katarina Gäddnäs och publicerad på Kyrkpressen.fi, varifrån även bilden är hämtad. Jag måste vara ärlig. Jag vet inte hur länge jag orkar. Jag vet inte vad den fysiska distanseringen…
-
Att få ny kraft
Telefonen ringde och en sjuksköterska bad mig komma till en patient. I mitt jobb som sjukhuspräst besöker jag patienter dagligen som önskar besök, så jag berättade när jag skulle komma och besöka patienten. Man skulle kunna tro att det är tröttande och en anspänning att alltid vara den som lyssnar, respekterar och ser patienter på sjukhuset…
-
Död, sorg och saknad
Vi har tillsammans fått dela texter och dikter kring ett oerhört svårt ämne – döden. Ett ämne som berör på olika sätt och som knappast lämnar någon oberörd. Vi är alla på väg dit och under tiden får vi dela både glädje och sorg med varandra. Sorgen som ibland kan vara så brutal och svår –…
-
En julsaga by Wisti
Jag satte aldrig upp de där timmarna på timrapporten men jag gjorde en notering i statistikpärmen. Det ringer så pass sällan att jag sover gott om nätterna och tillräckligt ofta för att det inte skall komma som ett överraskande slag. Sedan ett tiotal år hjälper jag till med jourtjänstgöringen för sjukhuskyrkan i Lund. Mestadels på…
-
Genom mötet med en annan människa kommer man i kontakt med sig själv
Det är onsdagsförmiddag och jag drar mitt passerkort till en psykiatrisk avdelning på Länssjukhuset Ryhov. I allrummet sitter en grupp patienter och personal. Kaffebrickan kommer fram och efter att vi hälsat på varandra kommer snart ett trevande samtal igång. Som sjukhuspräst besöker jag regelbundet de allmänpsykiatriska avdelningarna där patienter med depression, livskriser, förluster, ätstörningar och…