-
Sorg och anknytningsmönster
Diakonibloggen fick del av en artikel med rubriken Sorg och anknytningsmönster, som i början av hösten 2021 publicerades i Svensk Kyrkotidning, av Kerstin Dillmar och Camilla von Below. Johan Cullberg formulerade redan i början på 1970-talet det krisschema där den initiala chocken leder till reaktion, bearbetning och nyorientering. De olika faserna var inte tänkta att…
-
När gränser suddas ut
I sjukhusvärlden är det lätt att hitta ”vi och de.” Vi personal, de där patienterna. Vi sjuksköterskor, de där läkarna. Sjukvården rymmer uppdelningar av olika tillhörigheter, det finns även en tydlig hierarkisk struktur i hur vården är uppbyggd. En tillhörighet som skapar gemenskap, förståelse, omsorg och trygghet är gott. En struktur som ger ordning, rättvisa…
-
Helt plötsligt blev allting tråkigt
Hur ofta har vi tråkigt egentligen? Hur ofta har jag tråkigt? Våra barn hade nog svarat att det är tråkigt oftare än jag svarar. Jag har nog egentligen aldrig det riktigt tråkigt. I vanliga fall. Jag älskar mitt jobb, har aldrig känt av söndagsångest. Jag trivs i mitt hus, i samhället jag bor och lever nog…
-
Diakonins ledstjärna – flexibilitet
2020 blev som för många andra ett år där vi möttes av en ny vardag, ett år där diakonins ledstjärna – flexibilitet – fick följas hela vägen. Söndagen den 15:e mars, det är första dagen på något som kom att bli ett mycket märkligt år. Pandemin hade börjat komma på allvar även i vårt område,…
-
Vem kunde väl ana…?
Att viruset drabbar lika, även mig, och utgången är oviss.Att skyddsutrustning skulle bli hårdvaluta.Att ovissheten om arbetsinkomst och orderingång skulle bli en realitet för många. Att hemmakontoren skulle dammas av och skolundervisningen förvisas till sängen där pyjamasklädda elever halvt liggande försöker hänga med i lärarens zoomföreläsning. Att livszonen för människor över 70 år skulle begränsas så starkt att det…
-
Den längsta resan är resan inåt
Händer tvättas, spritas och knäpps i bön. Avstånd och närhet tydliggörs och orden formas bakom munskydden. Det är korsdrag i det lilla samtalsrummet. Fönster och sinnen är öppna. Där i samtalet utkristalliserar sig en smärtsamt flytande verklighet. Jag tänker på sociologen Zygmunt Baumans berömda term ”liquid modernity”: samtiden präglas av det odefinierade, det som flyter;…
-
Vi behöver varandra för att fungera tillsammans
I vanliga fall, när vi inte har en pandemi som ställer allt på sin spets, har jag förmånen att få arbeta med besökstjänst. Det innebär att jag besöker äldre som inte längre har möjlighet att delta i församlings- eller samhällslivet på samma självklara sätt som tidigare. Vid dessa besök kan ett samtal vid köksbordet om…
-
Diakoni i spåren av corona
Jag är en av dem som kan se många fina konsekvenser av den svåra tid som har varit. Kanske hör det till min personlighet att jag som ett sätt att överleva det svåra ser det positiva även i en svår situation. Utan att för den skull förringa eller förneka det svåra. En av de fina…